Sandhamn!!!!
Jag var och gästade Sandhamn i lördags :) Vi hade så jävla kul! Sprit, fest, levande musik och hel skönt sällskap. Bilderna får tala för sig själva :P
Jag längtar som himla mycket till nästa helg!! Då ska jag, Hedda, Hanna och Maria åka ner till Skåne och hälsa på Heddas syrra Johanna, kolla in Kristianstads-festivalen och bara leva livet :) Ska bli så mysigt för jag behöver verkligen få komma bort! Är helt slut i mitt huvud som bara snurrar utav alla omöjliga tankar just nu.. men som sagt, allt brukar väl lösa sig? Känns bara som att jag håller på att bli deprimerad igen :(
puss Busan
Jag längtar som himla mycket till nästa helg!! Då ska jag, Hedda, Hanna och Maria åka ner till Skåne och hälsa på Heddas syrra Johanna, kolla in Kristianstads-festivalen och bara leva livet :) Ska bli så mysigt för jag behöver verkligen få komma bort! Är helt slut i mitt huvud som bara snurrar utav alla omöjliga tankar just nu.. men som sagt, allt brukar väl lösa sig? Känns bara som att jag håller på att bli deprimerad igen :(
puss Busan
MIDSOMMAR
Hej!
Hoppas alla får en fin midsommar imorgon :) 
Själv ska jag först åka ut till Gålö med familjen, äta lite lunch, fika o dansa runt m-stången för Emmelie, 3år's, skull.. (läs igentligen Kickan's skull). Efter det blir det mer mat och fika hemma + att spriten åker fram ;) Jag är bjuden på en fest på dagen/kvällen som igentligen ska börja kl.14, men som jag kommer åka dit framåt kvällen. David åker dit innan och jag kommer dit när jag känner att jag kan.
Hoppas er dag o kväll blir rolig, det blir nog min!
puss puss Busan
I will follow my heart..
Såå..
Jag har gjort något som jag skulle ha gjort för länge sen.. tog upp kontakten med en gammal kompis som stod mig jätte nära förut, och som jag, pga ett bråk som inträffade förra året, tappade kontakten med.
Just då, i den perioden och i det ögonblicket, hatade jag allt och ALLA! Kim och jag hade precis gjort slut efter 3år tillsammans, min katt blev påkörd, jag rasade i vikt och hängde inte med i själen, jag blev utan jobb, bilen gick sönder, bråket mellan kompisarna inträffade och jag tappade all livsglädje. Jag orkade verkligen inte kämpa för nånting annat än MIG själv och hur jag kände, mådde och ville bete mig.
Visst var det egoistiskt, men wtf, vem brydde sig om mig annars om jag själv inte tog tag i det? (Nu menar inte jag alla som ställde upp som stöd när jag var ledsen och så..utan mer allt runt omkring.. Ny bil, jobb, självkänslan, osv..)
Sen hände det i lördags...
Det har nästan gått 1 år sen avbrottet och jag får ett meddelande på msn.. en gemensam kompis till oss skriver att det finns en tjej som saknar mig väldigt mycket. Jag får veta vem det är och blir först lite stum.
Jag tänkte på så himla mycket och huvudet snurrade av tankar som; varför nu, hur ska det gå, orkar inte bråka någe mer..MEN som allt annat blir det ju aldrig som man har tänkt sig, och jag tog modet till mig och träffade upp henne :)
vi bara grät först, mest för att vi saknat varandra så mycket och för att vi undrade vart allt gick så snett ?? Visst, Vi bråkade, men det har gått över nu och vi vill ge varandra en chans till. Nu eller aldrig, för om det sumpas den här gången är det inte menat att det ska vara Vi två.
Nu VET jag att det kommer att vara väldigt många personer som har både det ena och det andra att säga,, men tänk då så här; Har du aldrig någonsin i ditt liv gett en person 1 chans till ?
Jag känner att det här är rätt för mig just nu, men vet inte i förväg hur det kommer att vara eller kännas om 1 månad, 3 månader eller 4år.. Men en sak är säker;
Gråter man för någon som man inte har träffat på länge, så är det inte heller meningen att man ska släppa den personen!
Det är vad jag känner och ni gör vad ni vill! Tyck och känn vad som hellst men inte här, om ni inte har något bra att säga förstås :P
//puss puss
Jag har gjort något som jag skulle ha gjort för länge sen.. tog upp kontakten med en gammal kompis som stod mig jätte nära förut, och som jag, pga ett bråk som inträffade förra året, tappade kontakten med.
Just då, i den perioden och i det ögonblicket, hatade jag allt och ALLA! Kim och jag hade precis gjort slut efter 3år tillsammans, min katt blev påkörd, jag rasade i vikt och hängde inte med i själen, jag blev utan jobb, bilen gick sönder, bråket mellan kompisarna inträffade och jag tappade all livsglädje. Jag orkade verkligen inte kämpa för nånting annat än MIG själv och hur jag kände, mådde och ville bete mig.
Visst var det egoistiskt, men wtf, vem brydde sig om mig annars om jag själv inte tog tag i det? (Nu menar inte jag alla som ställde upp som stöd när jag var ledsen och så..utan mer allt runt omkring.. Ny bil, jobb, självkänslan, osv..)
Sen hände det i lördags...
Det har nästan gått 1 år sen avbrottet och jag får ett meddelande på msn.. en gemensam kompis till oss skriver att det finns en tjej som saknar mig väldigt mycket. Jag får veta vem det är och blir först lite stum.
Jag tänkte på så himla mycket och huvudet snurrade av tankar som; varför nu, hur ska det gå, orkar inte bråka någe mer..MEN som allt annat blir det ju aldrig som man har tänkt sig, och jag tog modet till mig och träffade upp henne :)
vi bara grät först, mest för att vi saknat varandra så mycket och för att vi undrade vart allt gick så snett ?? Visst, Vi bråkade, men det har gått över nu och vi vill ge varandra en chans till. Nu eller aldrig, för om det sumpas den här gången är det inte menat att det ska vara Vi två.
Nu VET jag att det kommer att vara väldigt många personer som har både det ena och det andra att säga,, men tänk då så här; Har du aldrig någonsin i ditt liv gett en person 1 chans till ?
Jag känner att det här är rätt för mig just nu, men vet inte i förväg hur det kommer att vara eller kännas om 1 månad, 3 månader eller 4år.. Men en sak är säker;
Gråter man för någon som man inte har träffat på länge, så är det inte heller meningen att man ska släppa den personen!
Det är vad jag känner och ni gör vad ni vill! Tyck och känn vad som hellst men inte här, om ni inte har något bra att säga förstås :P
//puss puss
